Fortfarande ingen tendens till mens.. Tiden är helt klart på vår sida..

Min flickvän vill inte ta något test än utan vänta och se om mensen kommer eller inte. Kanske kan jag ändå få henne att göra det imorgon, jag vill ju veta..

Idag har jag städat lägenheten, varit och handlat och lagat mat men det spelar ingen roll vad jag gör för varje gång jag tittar på henne tänker jag på om det finns något i magen.. Hon har varit jättetrött idag och haft lite kramp i magen så hon har mest legat på soffan..

Nu får vi snart gäster, dom försökte först få med oss ut på en öl och vi hade lite problem med att komma undan det men till slut gick det. Det blir kaffe istället!

Jag har inte tid !.. Eller tid har jag men inte något tålamod..

Idag är jag nervös.. Hela dagen har jag tänkt på graviditetstestet. Jag är så spänd inför att få veta om jag ska bli mamma. Ena minuten ler jag, nästa stirrar jag bara rakt fram innan jag ler igen. På jobbet har jag tydligen sett lite "lurig" ut men det är ju inte så konstigt, jag vill ju dela detta med hela världen samtidigt som jag bara vill dela det med min flickvän.

Min flickvän får varje månad känningar av mensvärk en till två dagar innan det är dags men tydligen känner hon inga tendenser alls idag fast hon har BIM imorgon. Kanske har hon räknat fel.. kanske inte :)

Jag undrar om jag börjar bli knäpp men i mitt huvud ska jag bli mamma till våren och jag har redan gjort klart för min flickvän vilken vagn jag tycker vi ska köpa och hur vi ska möblera hemma när det är dags. Jag antar att det låter helt absurt nu när vi inte ens gjort testet än men sån är jag :)

Jag kommer nog inte att reagera så starkt utåt på ett negativt svar eftersom jag inte vill att min flickvän ska må dåligt men innerst inne kommer jag att bli väldigt ledsen.. Vi får se..

Överallt ser jag mammor som är ute och går med sina barnvagnar eller sitter på fiket med sina väninnor och bredvid sig har dom vagnen med en sovande bebis. Vad mysigt det kommer att bli..!

Vi har sedan länge bestämt vad vi ska ha för namn både om det blir en flicka och en pojke. Jag har dock hört talas om par som har haft namnen klara men som har ändrat sig när dom har sett sin dotter/son eftersom det inte alls stämt så vi får se det kanske mot alla tänkbara odds blir en Karin eller Kalle som tittar ut..

--<---<---@

.. Nu är det bara dagar kvar till beräknad mens. Jag har ingen aning om hur man ska förklara känslan och väntan. naturligtvis vill jag inget annat än att se ett plus på testet för jag börjar bli riktigt trött på att se minustecken.. Jag är fullständigt medveten om att vi inte har gjort så många försök och att de finns dom som har kämpat i många många år men jag vill verkligen att det ska hända nu..

Min flickvän säger att det är något i kroppen som inte känns som det har gjort de andra gångerna och jag vill så gärna tro att det hon känner beror på att ett litet ägg kämpar för fullt för att fästa. 

Idag sa hon att hon kände tendens till mensvärk. Detta drog ner mitt hopp enormt men samtidigt står det i böckerna att i samband med att man har beräknad mens kan man få en känsla av mildare mensvärk så ett litet hopp finns kvar trots allt.

Som ni förstår pendlar man mellan hopp och förtvivlan.. Jag vill så gärna se min flickväns min när vi får se att testet är positivt. Jag undrar hur hon kommer att reagera.. Jag tror bara att hon kommer att bli chockad över att det faktiskt äntligen fungerade. Jag har ingen aning om hur jag själv kommer att reagera, antagligen kommer jag bara att titta på testet och skratta lite nervöst haha.

Familjeplaner

Ända sedan vi träffades för snart tre år sedan har vi varit överens om att vi vill spendera livet ihop. Att vi med tiden vill skaffa familj och bo med våra barn i ett hus en bit utanför stan.
För ett och ett halvt år sedan övergick framtidsplanerna till planering. Vi har haft många och långa samtal om hur vi vill gå tillväga och gud vet att vi inte har varit eniga om allt. Det har inte varit lätta beslut att ta och vi har vacklat många gånger och tvivlat ännu fler. Nu tror vi att vi har valt det rätta för just oss två utan att på något sätt döma de som valt att göra på ett annat sätt.

Innan vi bestämde oss för att göra slag i saken och inseminera diskuterade vi olika alternativ. Det som var på tal var; heminsemination med en vän, hemnínsemination med en okänd man som går med på att träffa barnet när det fyllt 18, öppen donation via Storkkliniken eller det alternativet vi valt - okänd donator via  Copenhagen Fertility Center i Köpenhamn. Vi har väga för- och nackdelar mot varandra om och om igen men tror oss ha valt det som passar oss bäst.

Vi har nu varit i Köpenhamn tre gånger, sista gången för en vecka sedan. Vi har läst mycket om inseminationer innan vi började med detta för att var beredda inför vad som komma skall.  jag som icke bärande vill känna mig delaktig och framför allt trygg med den information och kunskap jag har kring processen för att kunna stötta henne och finnas där för henne fullt ut.

Inför vårt första besök i Danmark var det en del som för oss kändes lite underligt. Hur skulle vi tänka och känna inför allt nu när det äntligen var dags?Bara det faktum att vi faktiskt har möjlighet att välja utseende på donatorn var för oss absurt eftersom vi självklart kommer att vara överlyckliga den dagen vi står som föräldrar oavsett om barnet har mörkt, ljust eller rött hår. 

Vi hade också läst att chansen att bli gravid på de första försöken är små och att det kan ta både fem, sex och sju gånger innan det tar, kanske fler. Naturligtvis har vi hoppats in i det sista varje gång det har blivit dags att göra ett graviditetstest men eftersom testet inte visade positivt de två första gångerna blev det till att ta "akutsemester", som vi kallar det på mitt arbete, och åka ner en gång till.  Eftersom de bara är en vecka sedan vi var nere sista gången kommer vi att behöva vänta en hel vecka till innan vi kan göra nästa test. Vi är väldigt spända inför resultatet och på något sätt vill jag tro att det kommer att visa positivt denna gången. Väntan och längtan har gjort att min flickvän känner efter mer och mer för varje gång och hon är för söt när hon redan nu pratar om mammakläder eller när hon ringer mig på arbetet för att tala om att hon tror att ägget precis  fäste. Det är kärlek.

Jag ser inga problem, bara en fantastisk framtid.